Movieboxen

Movieboxen. Vem minns inte den stora, bärbara VHS-spelaren som man kunde hyra hos videouthyrarna på 80-talet? Innan mina föräldrar bestämde sig för att köpa en egen videospelare så hyrde familjen en moviebox. Ofta fick man hyra i tre dygn; då ingick tre eller fyra filmer till ett fast pris. Lyckan var stor då jag oftast fick välja en av filmerna. Mer än en gång valde jag en Bond-rulle, men mot mina föräldrars bättre vetande stack jag också in deras skräckfilmer i videobandspelaren.

Filmer som Terror på Elm Street och Fredagen den trettonde gjorde att jag drömde mardrömmar. Äventyren med Indiana Jones ledde till lekar i skogen där jag var en världsberömd arkeolog som hittade skatter. Scenen i Gremlins där en äldre dam skjuts ut genom en rullstol skrattar jag ännu åt. Avskedsscenen i E.T. gör mig också i vuxen ålder tårögd. Ja, många var de guldkorn som passerade revy under 80-talet.

FAKTA

En Moviebox var en videobandspelare (VHS) avsedd för hemmabruk som vanligen hyrdes ut av videobutiker. Movieboxen var som vanligast på 1980-talet då videobandspelare ännu var ganska ovanliga i hemmen.

Apparaterna var konstruerade för enkel transport och inkoppling samt stryktålighet och avsedda för uppspelning av hyrfilmer. Den saknade alla funktioner som inte var absolut nödvändiga för denna typ av användning, exempelvis fjärrkontroll och inspelningsmöjligheter. Apparaten togs fram av dåvarande Esselte och fanns kvar fram till slutet av 1990-talet. Den tillverkades av Funai 1980–1999.

En Moviebox hyrdes per dygn och uppgavs ha en funktion som förhindrade uppspelning efter hyrperiodens slut. Det sistnämna stämde dock inte. Jag minns att vi kunde spela filmer även efter vi lämnat i boxen för sent.