Commodore 64

Jag minns fortfarande besöket hemma hos en vän på mitten av 80-talet. Han var mäkta stolt över att få visa upp sin Commodore 64. Han påstod att datorn kunde allt. Spelen var supersnygga och allt som kom ur hans mun var bara lyriska superlativ om detta moderna under till maskin.

Med den tidens mått mätt var det säkert en supermaskin. Den kunde det mesta och hade en kapacitet på 64 K som var betydligt mer än konkurrenterna. I Sverige såldes två varianter, dels en tysktillverkad maskin med svenskt tangentbord, dels en brittisk import utan svenska tangenter för Å, Ä och Ö.

Programmen till spelen överfördes till minnet med hjälp av ken kassettbandspelare. Det tog en god stund för kassetten att föra över data till maskinen, men vi hade ju allt tid i världen. Med 5¼ disketterna gick det så mycket snabbare.

FAKTA

Introduktion

Commodore 64 (även kallad VIC64, av återförsäljare som ville rida på framgången från VIC20, eller CBM64 och ofta förkortad C64) är en hemdator som tillverkades av Commodore mellan 1982 och 1994. Datorn var mycket populär under 1980-talet och i början av 1990-talet. Med omkring 17 miljoner sålda enheter är Commodore 64 den bäst sålda datormodellen genom tiderna, och 1983–1984 stod Commodore 64 för 40 procent av hemdatormarknaden.

Till skillnad från datorer som såldes genom auktoriserade försäljare har C64 sålts även i varuhus och leksaksaffärer. Maskinen kan kopplas direkt till en tv-apparat via antennutaget.

Över 30 000 programtitlar har hittills utvecklats för C64. Detta inkluderar utvecklingsprogram, kontorsprogram och spel. Bara antalet spel, både kommersiella och icke-kommersiella, uppgår till över 28 000 enligt databasen Gamebase64. Maskinen sägs även ha populariserat demoscenen, och enligt databasen CSDb (Commodore 64 Scene Database) listas över 11 000 demoproduktioner fram till 2021, undantaget rena musik-, grafik-, och andra produktioner. Dess originalhårdvara används idag av hobbyister och musiker, men C64-emulatorer ger möjligheten till alla användare med en vanlig modern dator att köra dessa program.

I januari 1981 började Commodores underföretag MOS Technology att tillverka ett nytt grafik- och ljudchip för något de tänkte skulle bli nästa generations spelkonsol. Utvecklingen av dessa mikrochips slutfördes november 1981, men konsolprojektet blev avbrutet efter ett möte med Commodores chef Jack Tramiel. Tramiel ville använda mikrochipsen som grund åt en efterföljare till den populära VIC-20, det skulle vara en ny dator med 64 K RAM-minne. 64 K var dubbelt så mycket RAM som de flesta datorer innehöll under slutet av 1981; 64 K var dyrt, men Tramiel visste att DRAM-priserna höll på att falla och att de eventuellt skulle hamna på en acceptabel nivå innan maskinen skulle börja tillverkas i full produktion.

Designgruppen bestående av Robert Yannes och Charles Winterble fick mindre än två månader på sig att utveckla en prototyp som gick under kodnamnet ”VIC-40”; den skulle vara klar i tid till vinterns Consumer Electronics Show januari 1982. Det officiella namnet ”Commodore 64” myntades av Kit Spencer, som förklarar namnvalet:

”Jag beslöt mig för att döpa vår nya produkt till Commodore 64, och inte ge det ett specifikt namn som VIC och PET. […] Det var inte bara för att det lät ganska bra, utan för att dess största fördel över Apple II var minnet på 64K, vilket var mycket större än datorns konkurrenter på den tiden, och jag ville belysa detta direkt i namnet.”

C64:an fick stor uppmärksamhet under förhandsvisningen i januari. David A. Ziembicki, en utvecklare på Commodore har nämnt att Atari-anställda på Consumer Electronics Show inte förstod hur de kunde sälja datorn för endast 595 dollar. Tillverkningskostnaden för varje C64 var ungefär 135 dollar. De första prototyperna lämnade fabriken i april 1982.

Samtidigt som Commodore lanserade Commodore 64 försökte de lansera en spelmaskin kallad Max Machine baserad på samma kretsar. Intresset för denna maskin var litet och den skrotades ganska snart.

Störst på marknaden

C64:an mötte många konkurrerande hemdatorer under introduktionen i augusti 1982. Med ett lågt pris och avancerad hårdvara utklassade C64:an många av sina konkurrenter. I Storbritannien var Commodores huvudsakliga konkurrenter datorerna Sinclair ZX Spectrum och Amstrad CPC. Spectrum var länge marknadsledande, men vid mitten av 1980-talet var Commodore 64 mer populär. I USA var de största konkurrenterna Texas Instruments TI-99/4A, Atari 800 och Apple II. Commodore sålde redan 1983 2 miljoner enheter av C64 och kunde samma år pressa ner priset på datorn till 199 dollar. Denna prispress fick Texas Instruments att lämna hemdatormarknaden i oktober 1983, och TI-99/4A blev företagets sista dator. Atari 800 var hårdvarumässigt ganska lik Commodore 64, men var dyrare att tillverka, vilket snart tvingade Atari att omarbeta sin maskin för att göra den mer kostnadseffektiv. Detta resulterade i Ataris 600XL/800XL-maskiner. Apple II var underlägsen C64 inom grafik- och ljudmöjligheter, och var egentligen aldrig en konkurrent, då redan Commodore 64:s föregångare VIC-20 utklassade Apple II 1982 med imponerande 600 000 sålda enheter att jämföras med 210 000 sålda Apple II. Commodore 64 blev relativt omgående Commodores mest lyckade produkt och blev 1983 och 1984 marknadsledande med 40,65 % respektive 39,54 % av världsmarknaden för hemdatorer. Det kom att dröja fram till 1988 innan den siffran var under 10 %.

Nyckeln till C64:ans framgång var Commodores aggressiva marknadstaktiker då de sålde genom varuhus, lågprisaffärer och leksakshandlare utöver datorbutiker. I USA 1983 erbjöd Commodore $100 rabatt vid köp om de i utbyte fick en annan spelkonsol eller hemdator. Vissa postorderföretag och återförsäljare erbjöd Timex Sinclair 1000 för $10 dollar vid köp av en C64, så att konsumenter kunde sända Timex Sinclair-datorn till Commodore, ta emot rabatten och tjäna på skillnaden.

Commodore 64 blev den mest sålda enskilda datormodellen genom tiderna med 17 miljoner sålda exemplar. Bara i Sverige såldes 100 000 exemplar, troligen mest av alla hemdatorer.

När den introducerades på svenska marknaden våren 1983 kostade den cirka 6 000 kr, men priset sjönk snabbt. I en annons från Handic Electronic AB i Aftonbladet julen 1983 säljs VIC 64 för 3 995 kronor. I annonsen framgår det att datorn har ett mycket stort internminne och fantastiska färg- och ljudeffekter.

Till skillnad från resten av världen, där Commodore själva skötte produktionen, skedde det ett undantag i Argentina där företaget Drean sammanfogade importerade komponenter och distribuerade Commodore 64 som ”Drean Commodore 64”.

C64-efterföljare

SX-64

1984 släppte Commodore SX-64, en portabel version av C64. SX-64 var världens första bärbara dator med full färgåtergivning. Enheten hade en 5-tums CRT-skärm och en integrerad 1541 diskettstation. Färre än 10 000 enheter såldes och den slutade tillverkas 1986.

1984 hade Commodore som mål att ersätta C64 med Commodore Plus/4, som hade bättre färgåtergivning och använde sig av BASIC version 3.5. Commodore gjorde ett misstag i att det stora programutbud som fanns till C64 var inkompatibelt med Plus/4. Datorn hade även problem med hårdvaru-sprites, samt hade sämre ljud, två områden som gjorde C64 så framgångsrik. Den nya maskinen sålde inte bra medan C64 fortsatte gå bra.

Commodore 128 släpptes 1985. Den hade mer minne och ett mer uppdaterat Basic- och CP/M-stöd, dock förlegad när datorn kom. Commodore var övertygade om att de inte skulle göra samma misstag som med Plus/4 och utvecklade Commodore 128 så att den var minst lika bra och helt kompatibel med C64. C128 kunde köras i C64-läge och det var där majoriteten av dessa maskiner gick, framför allt satsade inte speltillverkarna på C128 och det gjorde att modellen aldrig blev framgångsrik. C128 fanns i två modeller, en som liknar C64 med tangentbordet i datorn men med numeriskt tangentbord, och en som dator i desktop-utförande med inbyggd diskettstation, Commodore 128D.

När Commodore 128 och andra konkurrenters mer avancerade hemdatorer kom på marknaden blev C64 ännu billigare. 1986 släpptes Commodore 64C vars prestanda var identisk med originalet, men det yttre plastskalet hade designats om för att matcha C128 och den designtrend som rådde just då. Ett nyare, mer effektivt och optimerat moderkort utvecklades också samtidigt. 1987 kom Commodore 64G som hade samma form som den ursprungliga Commodore 64, men som behöll skalets färger från C64C.